Har du ont?

- Nu har du varit skadad nästan oavbrutet i 2 månader. Berätta hur du tänker kring det!

- Jag kan känna en sorg över att min kropp inte orkar hänga med. I huvudet är jag stark och vill mer, men jag blir nedslagen av att ständigt kämpa med smärta och rehab. Men, jag tänker också att jag är privilegierad som har möjlighet att göra alla dessa aktiviteter och uppleva framgång och motgång inom ramarna för aktiviteter. Om priset är skador kan jag leva med det, så länge jag läker och inte blir permanent hindrad att träna och leva. Men bäst av allt vore ju att hitta balansen där jag känner mig starkare och friskare av träningen!

- Vad är planen nu?

- Vi behöver hitta tillbaka till sunda rutiner. Det har blivit för mycket sena kvällar med alkohol och dålig sömn. Jag längtar efter att sova ut, men vakna tidigt, så jag kan väcka barnen och vara på bra humör. Jag tänker inte vara skadad! Målet är att bygga upp min fysik igen, men jag behöver fundera lite på hur det ska se ut så jag inte går in i samma ekorrhjul igen. Att ta hand om mig själv så att jag kan ta hand om min familj är väl planen om jag skulle sammanfatta det.

- Har du några tankar kring hur din träning ska se ut framöver?

- Jag vill hitta glädjen och det sociala elementet. Samtidigt kan jag känna ett behov av ensamträningen, den har en helt annan funktion. Jag tror att den sociala träningen egentligen skulle kunna ersättas av att hänga på café med kompisar, men det blir liksom inte av nuförtiden. Ett mål skulle kunna vara att träna mer tillsammans med min fru. Vi kanske kan mötas om jag släpper prestationskraven och lägger upp gemensamma pass för oss?